Att komma tillbaka ....

.... är inte så lätt. Först skall jag själv få tillbaka motivation och träningslusten, därefter skall vi båda hitta tillbaka till läget där vi förstod varann fullt ut. Och med vi, menar jag min hund och jag.

I januari månad förstod jag att det fanns hopp. Knät blev alltmer rörligt och värken och stelheten försvann så sakteligt. Sjukgymnasten skrev ut mig två dagar före julafton, då kunde jag gå upp och ner i trapporna till mottagningen. Visserligen med hjälp av ledstången, men ändå. Det var ett stort steg framåt. Jag väntade på kallelse från ortopeden för att se om vi skulle gå vidare med en andra operation, men den kom inte efter de tre månaderna, som han sa att den skulle göra. Den har inte kommit ännu, sju månader efter ingreppet och nu kan det kvitta. Mitt knä är så återställt, att jag inte längre tänker på att det varit skadat. Och jag tar aldrig något smärtstillande längre. Så den känslan som finns i mitt knä, kan jag tänka mig att leva med resten av mitt liv faktiskt....

Jag bokade in två tävlingar elitklass sök för Tenor, dels för att komma igång med seriös träning och dels för att stämma av hur vi ska gå vidare.... Den första i Trollhättan 1 april och den andra i Götene 1 maj. Men dessförinnan körde vi några träningspass på långa rutor och med dolda och okända figgar. Hela sökgänget har haft ett utbyte med Tidaholm/Mullsjö, vilket varit helt fantiastiskt bra. Och jag var nöjd med det vi presterade. Sedan kom tävlingarna.....

Trollhättan bjöd på en kanonruta i varierande terrräg, spännande och rolig på många sätt. Här plockades alla figuranterna in och med en lite strulig start och några breda slag, var jag jättenöjd. Sista figuranten låg riktigt svårt gömd i en takbox bakom en bergsskreva och den hittades med fem minuter kvar på tiden. Jag var övertygad att betyget skulle bli lägst 8,5, kanske något högre. Döm om min förvåning, när jag fick betyget 7-7 sealed Förstår fortfarande ingenting.

Domarna var ett gift par och det var mannen som var helt dominerande. Hans motivering: strulig start (erkänns) kiss på stigen (såg inte jag, men det kanske stämmer) och något grunt slag..... förstår fortfarande ingenting.... tänkte jag skulle vänta och kolla nedskrivna motiveringen senare, men på mitt protokoll var det blankt.... så får man inte göra, alla betyg under 9 skall motiveras. Kollade lite med en av lydnadsdomaren och han berättade att Mr X satt och läste sökregler i klubbstugan på morgonen innan tävlingen... Ny i gemet? Vad vet jag? Lydnaden genomfördes som ett träningspass med massor av uppmuntran och dubbelkommandon laughing så ni som sett dem, kan glömma dem lika fort :)

Götenes tävlingar brukar vara av bästa sort, så också denna gång. Upplägget och tävlingsområdet var utmärkt. Vi transporterades ut till skogen i två omgångar. Jag fick, som tur var, följa med ut först. Startnr 2 (i båda tävlingarna) vilket vanligtvis är ett riktigt bra startnr. Denna gången är det lite tveksamt.... vi placerades på en grusväg, som kändes väääääldigt långt från starten. Och ingen visste när första hund skulle starta, så vi fick gissa. Vänta-här-skylten låg en bra bit  från bilarna och det fanns inte en chans att se när ettan gått in. Jag räknade 45 min från det hon lämnade oss, sedan gick jag ner..... Och där fick jag vänta..... ytterligare en lång stund med en Tenor som ledsnat rätt ordentligt på att stå sådär.... Försökte peppa upp honom så gott det gick och äntligen blev vi inropade..... av inlånad tävlingsledare med röstresurser som heter duga. surprised

Såg rutkanten när jag gick upp och utefter ena kanten stod två ryggsäckar med avbytesfiguranter (en av dem var vår träningskamrat som vi kört hårt på dagen innan).  Tänkte direkt att "värst så nära linjen dom sitter" men inte en tanke på att be dom flytta sig.... Däremot tänkte jag på att börja utefter andra sidan bara för att komma undan dem. Nästa skick måste ändå gå förbi figgarna och som ett brev på posten står  Tenor hos Lars, favoritfiggen från dagen innan. Fick iallafall in hunden och skickade på nytt, men vågade inte göra om detta slag, utan flyttade fram ett 20-tal meter och skickade därifrån. Hundskrället går det rakaste slaget någonsin, och missade på så sätt första figgen som låg tio meter från ruthörnan. Sedan valde arrangören att göra det svåraste för hundarna, de två kvarvarande figgarna på 300 meter, en i vart hörn. Vi avancerade framåt men många tomslag blev det (cirka 25) och lyckades bara hinna få in den ene av dem. Därmed kunde det inte bli något betyg, men det är bara att bita ihop och inse att vi tävlar elitklass nu..... träna mycket uthållighet och träna på långa väntetider.... embarassed

Lydnaden känns oerhört bra. Vi tar privatlektioner hos Pia Albinsson, som snällt nog kommer till Mariestad Brukshundklubb på tvådagarstuné en gång i månaden och hennes schema är fullbokat. Vi har varit där vid två tillfällen nu och hjälp så bra tips vi har fått. Hemläxan denna gång är att lära Tenor krypa baklänges.... Återkommer med bevis när vi känner oss säkra på det smile Pia ingick i duon Game on Puppy tidigare, men nu kör hon ensam. Hon tävlar med flera hundar av olika raser, en av dem är Krokasmedens Filur laughing

 

 

 

 
11 maj 2017

Comments powered by Disqus
Denna hemsida är byggd med N.nu - prova gratis du med.(info & kontakt)