I huvet på en treåring

Skulle lika gärna kunna skriva "I huvudet på mig själv". Har tävlat högre klass sök idag igen. Med en superglad hund. Och förstår ingenting...

– Det här blir fint, tänkte jag, när vi klev in i rutan. Så pigg och glad hund kan bara bli tre figgar ut på kort tid....

De första fyra skicken var också bra. Inga stopp på vägen. Som vi har tränat på detta och som nu gett resultat. Bara en sak som blivit lite fel. Figuranterna hade inga leksaker eller godis, så varför markera dom? En markerades visserligen, den förste, men på väg in med rullen i munnen, svepte en oförklarlig doftvind förbi Tenors näsa och där blev det tvärstopp. Alla fyra benen stannade exakt samtidigt och nosspetsen rakt ner i backen.

Näsan i marken och öronlocken på. En jättelång stund. Till sist bestämde sig hundkräket ändå för att släppa fläcken och dra vidare. Inte till mig, tyvärr utan vidare framåt. Vidare till nästa figurant och till nästa utan en tanke på att markera....

På något vis lyckades vi i alla fall ha kontakt och han tittade till mig lite då och då, ibland faktiskt för att bli skickad ut igen, så på något vis gick vi hela banan och använde oss av all tävlingstid, men någon fortsättning på själva tävlingen blev det inte och det var nog tur det, när man ser de andras resultat....

Inte en enda hund på certpoäng ens i elitklass, inga uppflyttningar i varken lägre eller högre och massor av nollor....

Nu ångrar jag inte att vi drog hemåt istället och firade Torbjörn på Fars dag. Först med en supergod middag på Tre Älgar, därefter en fin present på Lampladan strax intill:

Och i denna stund är jag så oerhört tacksam över det fina liv som vi får leva tillsammans och för de tre underbara döttrar vi fått, som skänker oss så mycket glädje. Varje dag.

9 nov 2014

Comments powered by Disqus
Denna hemsida är byggd med N.nu - prova gratis du med.(info & kontakt)